livet...

ofta ställer jag mig frågan vad som egentligen är meningen med detta liv? inte för att jag inte ser någon anledning att leva det, uten bara för att få ett svar...

för mig är meningen med livet att känna lycka o glädje. kärlek till livet o människorna omkring mig. för att kunna uppskatta det så måste man även ta sig igenom allt som känns svårt o tungt. vad skulle lycka vara om allt hela tiden var på topp?? nej just det - inte mycket värt. det låter säkert märkligt,men sorg o tårar är faktiskt en nödvändighet. o det är orättvisa, sorg, olycka, ilska o mycket annat som faktiskt gör att jag uppskattar allt fint i livet så mycket mer. då man mister någon som står en nära, som har en plats i ens hjärta, måste man gå vidare. man får lov att vara ledsen, det behöver alla vara ibland. o det kan kännas skönt att få gråta tycker jag. att få ut all vrede o ilska för att sedan ta nya tag o samla ny energi o kraft för att gå vidare i livet. det är så det fungerar. man måste få gå vidare. bara för att man gå vidare glömmer man inte den personen som svikit en eller lämnat livet för att åka till en annan plats. det viktiga är att minnas... minnas allt vackert man upplevde tillsammans.

mormor -
jag vet att du finns där. jag vet att du ser mig.
o att du hör när jag talar till dig. o du finns i mitt hjärta o i mina tankar. jag minns vissa stunder tillsammans med dig så väl, o det känns som igår.... men det är nu över 4 år sedan cancern tog ditt liv o bestämde att det var dags för dig att lämna oss. jag kan inte förstå varför... du var inte redo för det. du var fortfarande ung o pigg. o mormor, ditt skratt!!! det var så härligt! jag saknar dig varje dag!! det ska du veta. men jag hoppas att du har det bra där du är.
vi har det bra o du kommer alltid finns här med oss.

farfar -
du var verkligen en glad farfar!!
du busade o lekte med oss barnbarn som om du vore vår egen far. pigg o glad o busig!
vi spelade bluffstopp o du var faktiskt inte speciellt bra på att bluffa - men kul var det!
du somnade in i november för snart två år sedan.
jag minns när jag ringde hem o mamma talade om vad som hänt. det var en märklig dag.
tårarna bara rann längs min kind... de tog aldrig slut. o i kyrkan under begravningen... usch, det var jobbigt. men det var fint.  jättefint! o alla talade så gott om dig. du var en mkt omtyckt man o jobbade hårt hela ditt liv.
man kunde inte tro att du var över 90 år gammal.
du, precis som mormor har en speciell plats i mitt hjärta o där kommer du alltid att vara.

tack mormor o farfar för att ni fanns där under min barndom o har gett mig så många vackar minnen att blicka tillbaka på. det känns så fel att ni inte längre finns här på jorden, men jag är säker på att ni har det bra.

ofta får jag en tankeställare om hur bra jag faktiskt har det.
det är lätt hänt att man klagar över småsaker - o det måste man få göra ibland. 
men innerst inne vet jag att jag har det bra. jag har en familj som jag älskar o somälskar mig tillbaka.
jag har underbara vänner som jag älskar o saom älskar mig tillbaka.
jag har tak över huvudet, ett hem där jag kan äta o sova o trivas.
jag har ett arbete som jag trivs med. där jag utvecklas o lär mig nya saker varje dag.
jag har ett arbete där jag träffar härliga männsikor varje dag. männsikor som har samma mål som jag. där vi arbetar tillsammmans o gör det bästa av dagen.

jag har så mkt mer än så. egentligen har jag allt som jag behöver.
men ändå så är jag inte nöjd... hur kommer det sig???
det är bara så det är. jag tror att de flesta känner igen sig i det. 
bor man i sverige så har man det överlag bra. det kan vara så mkt värre. krig, fattigdom bla bla bla...
jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att bo i ett land där man inte kan ta en dusch när man känner för det...

så från o med nu ska jag försöka uppskatta allt jag har o vara glad över det... 
det ända jag nu saknar är ett självförtroende som kan ta mig dit jag vill.
o så någon att dela min vardag med. någon som jag kan älska, rå om, dela glädje o sorg med, skratta o gråta tillsammans med eller bara sitta tyst tillsammans med i soffan. jag hoppas att en vacker dag känner att HAN är den personen jag ska leva resten av mitt liv tillsammans med. o att han känner detsamma...

ta vara på varje ögonblick o gör det bästa av varje dag.
det ska jag göra.
o tala alltid om för en person om ni tycker om dem...

jag vill sprida kärlek till alla jag tycker om o ni ska veta att jag tänker på er även om jag inte hör av er så ofta.



m. 

image183

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0