trött o sliten
börjar bli riktigt less på att pendla till älmhult varje dag. stiga upp tidigt komma hem sent. trött efter långa arbetsdagar. fullt upp med ombyggnaden av bädden samtidigt som vi ska försöka hinna med att skriva på rapporten. pust...
känns som den där väggen är nära. jag känner press o stress. prestationsångest för att jag vill att det ska bli perfekt. men så svårt det är att skriva den där rapporten. det går framåt, men vi hittar inte så mkt bra, väsentlig fakta. men vi kämpar vidare - lina o jag! vi har kul tillsammans hon o jag!
idag har varit en dag då allt känns lite tungt. var på intervju, det gick väl hyfsat, men tror inte hon tycker om mig,helena. men jag vet inte. får jag jobbet blir jag självklart glad, får jag det inte så är det lugnt, då blir det förhoppningsvis halmstad hela sommaren - o det är ju inte fy skam direkt. kom hem strax efter kl 18 från IKEA. trött som bara den. sov inte så många timmar i natt - heller. tog en välbehövlig dusch... lagade en god sallad o fixade lite här. sen blev jag enormt sällskapssjuk så jag traskade iväg till ylva för att mysa lite med henne, erika o jenny! mina underbara flickor! vad skulle man göra utan vänner?! o idag har jag verkligen tänkt på hur tomt det kommer bli utan alla... vill inte flytta från er... verkligen inte. usch o fy för att flytta till andra städer. vill alltid ha alla nära. men det är bara en campusillusion som man lever i ett par år. i det verkliga livet fungerar det inte riktigt på samma vis.
jag tänker mycket på mormor o farfar... känns som de nyss fanns vid vår sida. att vi spelade bluffstopp med farfar. att mormor bjöd på saft o kaka. men det var länge sedan nu. jag har många fina minnen från dem båda. men vad kan man göra med ett minne blott?? jag vill ju ha dem här. jag vill kunna krama om dem.kunna ge dem ett gott skratt. visa att jag uppskattar dem för allt fint de givit mig. för en bra uppväxt och att vi alltid varit välkomna. att de lekt med oss barnbarn.
snart är det dags för ett nytt litet liv att komma till världen. my har inte lång tid kvar nu. känns fortfarande inte som det ska ske. men det ska det, om 2 veckor. lilla isac ska bli storebror. så mysigt! jag får ta och åka till värnamo så fort lillen kommer. det är så spännande. undrar om det blir en pojke eller flicka?? känns som det blir en tös... men jag säger som isac "det kan man inte veta. man får se det sen" så sagt som det är sagt!
dags att krypa ner nu... jag behöver det. inga krafter kvar nu. nya tag imorgon o på lördag måste jag få lite gjort också. plugg plugg o plugg...
kärlek till alla underbara vänner, jag är evigt tacksam att ni finns!!
sov så gott o dröm vackert...
känns som den där väggen är nära. jag känner press o stress. prestationsångest för att jag vill att det ska bli perfekt. men så svårt det är att skriva den där rapporten. det går framåt, men vi hittar inte så mkt bra, väsentlig fakta. men vi kämpar vidare - lina o jag! vi har kul tillsammans hon o jag!
idag har varit en dag då allt känns lite tungt. var på intervju, det gick väl hyfsat, men tror inte hon tycker om mig,helena. men jag vet inte. får jag jobbet blir jag självklart glad, får jag det inte så är det lugnt, då blir det förhoppningsvis halmstad hela sommaren - o det är ju inte fy skam direkt. kom hem strax efter kl 18 från IKEA. trött som bara den. sov inte så många timmar i natt - heller. tog en välbehövlig dusch... lagade en god sallad o fixade lite här. sen blev jag enormt sällskapssjuk så jag traskade iväg till ylva för att mysa lite med henne, erika o jenny! mina underbara flickor! vad skulle man göra utan vänner?! o idag har jag verkligen tänkt på hur tomt det kommer bli utan alla... vill inte flytta från er... verkligen inte. usch o fy för att flytta till andra städer. vill alltid ha alla nära. men det är bara en campusillusion som man lever i ett par år. i det verkliga livet fungerar det inte riktigt på samma vis.
jag tänker mycket på mormor o farfar... känns som de nyss fanns vid vår sida. att vi spelade bluffstopp med farfar. att mormor bjöd på saft o kaka. men det var länge sedan nu. jag har många fina minnen från dem båda. men vad kan man göra med ett minne blott?? jag vill ju ha dem här. jag vill kunna krama om dem.kunna ge dem ett gott skratt. visa att jag uppskattar dem för allt fint de givit mig. för en bra uppväxt och att vi alltid varit välkomna. att de lekt med oss barnbarn.
snart är det dags för ett nytt litet liv att komma till världen. my har inte lång tid kvar nu. känns fortfarande inte som det ska ske. men det ska det, om 2 veckor. lilla isac ska bli storebror. så mysigt! jag får ta och åka till värnamo så fort lillen kommer. det är så spännande. undrar om det blir en pojke eller flicka?? känns som det blir en tös... men jag säger som isac "det kan man inte veta. man får se det sen" så sagt som det är sagt!
dags att krypa ner nu... jag behöver det. inga krafter kvar nu. nya tag imorgon o på lördag måste jag få lite gjort också. plugg plugg o plugg...
kärlek till alla underbara vänner, jag är evigt tacksam att ni finns!!
sov så gott o dröm vackert...
Kommentarer
Trackback
