.martina

kollade just på lite gamla kort. att det plötsligt kan slå en hur mycket man saknar någon eller något - det är lite skrämmande tycker jag. det uppstår någon mystisk, obehaglig känsla inombords. jag känner plötsligt att det är något som saknas. samtidigt vet jag att det inte kan komma tillbaka. att jag måste leva vidare och glömma det som varit. strävar man bakåt kommer man ju ingen vart. jag får nästan svårt att andas o vill bara försvinna ett litet tag, kanske spola tillbaka tiden för att uppleva den där härliga känslan igen. lycka... men det kommer komma tillbaka. någon gång, frågan är bara när. kanske redan i natt , i mina drömmar. tur att man ibland kan drömma sig bort och bara få vara det man drömmer om att vara. men jag vet att jag en dag kommer stå där och att mina drömmar kommer bli till verklighet. utan drömmar så finns det ingen verkligehet....